Tack för att du finns bea!
Tänker på allt nu min uppväxt hur ja va då mot nu. Ja förstår nu hur jobbigt ja gjorde de för familjen, Många barn tror alltid att de är deras fel när föräldrarna skiljer sig. De är offtast inte så men ja vet att dom hade kunnat fixa de om de inte vore för att ja strulade så dom hade ingen tid för nåt annat än att försöka få mig att sluta hålla på med massa skit. Men ja sket totalt i allt ja lyssnade inte dom va inget för mig allt ja brydde mig om va mig själv. Vägrade gå till skolan sprang iväg när dom försökte prata med mig. När ja blev riktigt arg slängde jag sönder saker smällde sönder dörrar. gick från bup till socc för att ja skulle lugna ner mig. Ja vet egentligen inte varför ja höll på så men en dag hotade jag min mamma med kniv de är nåt jag aldrig kommer glömma och efter de pratade dom om att ja skulle bo på nåt hem när dom förklarade va ja skulle få göra blev ja rädd ville ju inte lämna huset och bo på nåt jävla hem där ja inte känner en jävel så efter de började ja bli bättre.
Efter ett tag blev de att ja va tvungen att genomgå en opperation kunde inte äta efter de. Men för att ja skulle få komma hem v ja tvungen att äta upp maten som dom hade gett mig men kunde inte så pappa hjälpte mig. Kommer ihåg hur många som brydde sig men fattade inte att ja va älskad. Åt inte på flera månader pappa försökte med allt men kunde inte äta mina föräldrar följde med mig överallt för att hålla koll på mig. Började äta lite smått igen kom ihåg att jessica fick mig att börja äta :). De va strax efter de mina föräldrar skiljde sig de va nog min och min systers hemskaste dag kommer ihåg att mamma låste in oss på emelies rum och båda skrek och grät. Jag smet ner och gömde pappas vapen strax efter de kom mormor och körde iväg oss mormor berättar att jag sa " de känns som vi är med i en film". När vi kom hem till mormor så höll morfar om oss och kommer ihåg hur arg han va på mamma.
Sen har ja minne av att mikael tog med oss till piren och bjöd oss på glass eller va de kanske dan efter(?) Pappa låg på sjukhus länge efter de hälsade på han och när han kramade om mig och emelie och sa förlåt alla grät. När han sedan flyttade tillbaka ville jag bara bo hos honom ville inte lämna han ville verkligen inte att samma sak skulle hända igen både jag och emelie flyttade ner till pappas rum och sov bredvid han varje natt ingen av oss ville att han skulle lämna oss. Morfar lämnade alla med stor sorg 2006. Morfar va inte en vanlig morfar han va verkligen speciell han kunde få vem som helst på bra humör. Begravningen va hemsk ville va stark höll min syster hårt i handen under hela tiden när ja skulle lägga rosen på kistan brast allt kunde inte fatta att min morfar va borta föralltid började skärpa mig sen han dog ville inte göra han besviken. slutade oxå med att va rädd för att dö efter han dog för dör jag så kommer jag ju få träffa han personen ja kände mig mest trygg med!.
Nu skulle ja aldrig få för mig att försöka skada nån i min familj!
( nu ska ja sova va bara tvungen att skriva av mig lite)
Hade bäst
Efter ett tag blev de att ja va tvungen att genomgå en opperation kunde inte äta efter de. Men för att ja skulle få komma hem v ja tvungen att äta upp maten som dom hade gett mig men kunde inte så pappa hjälpte mig. Kommer ihåg hur många som brydde sig men fattade inte att ja va älskad. Åt inte på flera månader pappa försökte med allt men kunde inte äta mina föräldrar följde med mig överallt för att hålla koll på mig. Började äta lite smått igen kom ihåg att jessica fick mig att börja äta :). De va strax efter de mina föräldrar skiljde sig de va nog min och min systers hemskaste dag kommer ihåg att mamma låste in oss på emelies rum och båda skrek och grät. Jag smet ner och gömde pappas vapen strax efter de kom mormor och körde iväg oss mormor berättar att jag sa " de känns som vi är med i en film". När vi kom hem till mormor så höll morfar om oss och kommer ihåg hur arg han va på mamma.
Sen har ja minne av att mikael tog med oss till piren och bjöd oss på glass eller va de kanske dan efter(?) Pappa låg på sjukhus länge efter de hälsade på han och när han kramade om mig och emelie och sa förlåt alla grät. När han sedan flyttade tillbaka ville jag bara bo hos honom ville inte lämna han ville verkligen inte att samma sak skulle hända igen både jag och emelie flyttade ner till pappas rum och sov bredvid han varje natt ingen av oss ville att han skulle lämna oss. Morfar lämnade alla med stor sorg 2006. Morfar va inte en vanlig morfar han va verkligen speciell han kunde få vem som helst på bra humör. Begravningen va hemsk ville va stark höll min syster hårt i handen under hela tiden när ja skulle lägga rosen på kistan brast allt kunde inte fatta att min morfar va borta föralltid började skärpa mig sen han dog ville inte göra han besviken. slutade oxå med att va rädd för att dö efter han dog för dör jag så kommer jag ju få träffa han personen ja kände mig mest trygg med!.
Nu skulle ja aldrig få för mig att försöka skada nån i min familj!
( nu ska ja sova va bara tvungen att skriva av mig lite)
Hade bäst
Kommentarer
Trackback
